Introduktion

Resiliens är kapaciteten hos ett system, vare sig det är en skog, en stad eller en ekonomi, att hantera förändringar och fortsätta att utvecklas. Det handlar alltså om både motståndskraft och anpassningsförmåga samt om förmågan att vända chocker och störningar, som en finanskris eller klimatförändringar, till möjligheter till förnyelse och innovativt tänkande. Resilienstänkande omfattar lärande, mångfald och framför allt insikten att människor och natur är så pass starkt kopplade att de bör uppfattas som ett helt sammanvävt socialekologiskt system.

Människan har utan tvekan framgångsrikt förändrat planeten för att möta de krav som ställts av en snabbt växande befolkning och en ökad konsumtion. Men de vinster som kommit ur denna omorganisering av planeten har ett pris. Det är nu uppenbart, och allmänt erkänt, att mänsklighetens nyttjande av biosfären (det globala ekologiska system som omfattar alla levande varelser på jorden och i atmosfären) inte är hållbart.

För att kunna fortsätta leva och utvecklas på ett säkert sätt, måste mänskligheten undvika kritiska trösklar i planetens klimat och ekosystem. Resilienstänkande handlar om att öka kunskapen om hur vi kan stärka förmågan att hantera de påfrestningar som orsakas av klimatförändringar och andra globala förändringar. Det handlar om att hitta sätt att hantera oväntade händelser och kriser och att identifiera hållbara sätt för människor att leva inom planetens gränser.

Denna publikation är indelad i tre kapitel som presenterar huvudspåren inom resilienstänkande och social-ekologisk forskning. Med avstamp i forskningen vid Stockholm Resilience Centre beskrivs både det djupa avtryck vi människor har gjort i naturen och hur vi kan använda resiliensforskningens växande insikter för att klara de utmaningar vi står inför.

Kapitel ett beskriver det komplexa ömsesidiga beroendeförhållandet mellan människor och ekosystemen på planeten. Kapitlet belyser det faktum att det praktiskt taget inte finns några ekosystem som inte redan påverkats av oss människor, och inte heller några människor utan behov av ekosystem och de tjänster de tillhandahåller. Alltför många verkar ha frikopplat sig från naturen. Att ändra vårt sätt att tänka skapar spännande möjligheter för oss att fortsätta att utvecklas på ett positivt sätt i generationer framåt.

Kapitel två tar oss igenom ”Den stora accelerationen” (the Great Acceleration) av mänsklig aktivitet och påverkan som ägt rum sedan andra världskrigets slut. Denna acceleration driver nu mänskligheten farligt nära planetens gränser, så till den grad att abrupta förändringar i klimat och miljö inte kan uteslutas. Vår påverkan är faktiskt så stor att flera forskare har föreslagit att den nuvarande geologiska perioden bör döpas om från Holocen till Antropocen – Människans tidsålder.

Kapitel tre belyser den fascinerande paradoxen att den enorma uppfinningsförmåga som har satt oss i vår nuvarande situation också kan användas för att ta oss ur den. Här introduceras även begreppet ”social-ekologiska innovationer”: innovationer som strävar efter att finna nya sätt att återkoppla oss till biosfären och stanna inom planetens hållbara gränser.