Ordlista

ADAPTIV STYRNING: Styrningssätt som bygger på samarbete, flexibilitet och lärande och som förlitar sig på nätverk av individer och organisationer på flera nivåer.

ANTROPOCEN: Människans tidsålder, ett nytt namn som föreslagits för den nuvarande geologiska epoken som definieras av vår egen massiva påverkan på jordens klimat- och ekosystem. Begreppet myntades år 2000 av Nobelpristagaren Paul Crutzen.

BIOLOGISK MÅNGFALD: Mångfalden av alla former av liv på jorden, inklusive variation inom och mellan arter och inom och mellan ekosystem.

BIOSFÄR: Den sfär av luft, vatten och land där allt liv på planeten finns; det globala ekologiska systemet som innefattar alla levande varelser och deras relationer.

EKOSYSTEM: Alla organismer i ett givet område, tillsammans med den fysiska miljön som de interagerar med (t.ex. en skog, ett korallrev eller ett hällkar).

EKOSYSTEMBASERAT FÖRVALTNING: En förvaltningsstrategi som tar hänsyn till alla interaktioner i ett ekosystem, inklusive människor, snarare än att fokusera isolerat på enstaka frågor, arter eller ekosystemtjänster.

EKOSYSTEMTJÄNSTER: Den nytta människor får av ekosystem, t ex tillhandahållande av rent vatten, reglering av klimat, pollinering av grödor och uppfyllande av människors kulturella behov.

DEN STORA ACCELERATIONEN: Avser den dramatiska ökningen av mänsklig aktivitet efter andra världskriget och det resulterande trycket på den globala miljön.

HOLOCEN: Den ovanligt stabila geologiska period som började ca 9600 före Kristus och fortsätter fram till idag.
Institutioner: Ett centralt begrepp inom den samhällsvetenskapliga delen av naturresursförvaltning, där institutioner definieras som de normer och regler som styr mänskliga interaktioner. Dessa kan vara formella, till exempel regler och lagar, men också informella (oskrivna), såsom normer och konventioner i samhället.

MILLENNIUM ECOSYSTEM ASSESSMENT: En global granskning som lanserades av FN och genomfördes mellan 2001 och 2005 för att bedöma konsekvenserna av förändringar i ekosystemen för mänskligt välbefinnande.

NATURKAPITAL: En förlängning av det traditionella ekonomiska begreppet kapital, myntat för att representera de naturtillgångar som ekonomer, regeringar och företag tenderar att utelämna från sina balansräkningar. Det kan delas in i ickeförnyelsebara resurser (t ex fossila bränslen), förnyelsebara resurser (t ex fisk) och tjänster (t ex pollinering).

PLANETÄRA GRÄNSER: En rad globala biofysiska gränsvärden som mänskligheten bör hålla sig inom för att våra samhällen ska kunna fortsätta att utvecklas på ett positivt sätt – utan att drabbas av katastrofala tröskeleffekter i miljö och klimat. Konceptet utvecklades av en grupp forskare från bland annat Stockholm Resilience Centre och publicerades i tidskriften Nature år 2009.

RESILIENS: Förmågan hos ett system – t ex en skog, stad eller ekonomi – att hantera förändring och fortsätta att utvecklas; motstå stötar och störningar (t.ex. klimatförändringar eller finansiella kriser) och använda sådana händelser för att katalysera förnyelse och innovation.

SOCIAL-EKOLOGISKT SYSTEM: Ett integrerat system av människor och natur med ömsesidig återkoppling och ömsesidigt beroende. Konceptet betonar människan-i-naturen-perspektivet och att vi inte kan analysera sociala och ekologiska system som skilda system.

SOCIAL INNOVATION: Innovativa idéer och metoder för hur vi ska lösa samhällsproblem på nya sätt. Det kan vara ett initiativ, en produkt, en process eller ett program som på djupet ändrar grundläggande rutiner, resursflöden, beslutsprocesser eller övertygelser i ett socialt system.

TRANSFORMATION: Skapandet av ett i grunden nytt system när ekologiska, ekonomiska eller sociala förhållanden gör en fortsättning av det nuvarande systemet ohållbar.